Vi var 7 st förväntansfulla deltagare, 5 damer och 2 herrar, som samlades vid Kyrkbytjärn i Vika. Vädret var idealiskt, varmt och vindstilla. Efter lite mingel och genomgång av kvällens tänkta färdplan spetsade vi öronen och började på allvar lyssna efter nattsångare.
Inledningsvis var nattsångarna inte på humör, det enda som hördes var kakafonin av skrattmåsar som dränkte alla andra ljud. Vi samlades på stranden nära reningsverket där Vassångaren hade hörts de föregående dagarna. Efter en stunds lyssnande kunde den höras svagt men tydligt. Vi testade att lyssna i den medhavda parabolmikrofonen. Efter ett tag hade alla hört vassångaren.
Nu började även Vattenrallen låta, även den på långt håll. Efter en stund hade vi fått nog av mygghålet vid reningsverket och vi styrde våra steg mot daldockan där vi även kunde spana med våra kikare i den tilltagande skymningen. Rördromen hördes bra och ropade lite sporadiskt. Vi hörde nu även den Småfläckiga Sumphönan med det karakteristiska vattendroppsljudet.
Kvällens tema fortsatte, fåglarna var samarbetsvilliga men inte fullt ut, de hördes på långt håll och mot bakgrund av måsarnas kakafoni. Parabolmikrofonen kom väl till pass igen.
Vi for vidare till Backa våtmark där vi hoppades på Näktergal, Sävsångare och Gräshoppsångare. Någon Gräshoppsångare kunde vi inte höra så vi styrde våra steg mot Näktergalen. På vägen hörde vi ett par Sävsångare som lite trevande körde upptakter men inte riktigt kom upp i fart. Kanske var det lite för ljust ännu? Näktergalen var samarbetsvillig och kluckade högljutt och tydligt. Vi njöt några minuter innan vi styrde kosan mot bilarna för avfärd mot Källtäkten och en liten promenad på Gamla Fruns väg. Där hoppades vi få höra Nattskärran.
Vid Källtäkten vandrade vi i det tilltagande mörkret ett par hundra meter tills vi nådde hygget med frötallar där Nattskärran brukar hålla till. Vi tystnade och lyssnade, inget hördes inledningsvis. Efter en stund hördes Nattskärrans läte svagt, parabolen kom väl till pass igen. Taltrasten som sjöng lite i en talltopp i närheten gjorde våra försök att höra den svaga Nattskärran lite svårare. Efter en stund hade alla hört Nattskärran och vi började gå tillbaka mot bilarna, nu hördes Nattskärran lite tydligare.
Hade den flyttat sig eller var det en annan fågel? En fladdermus flög över våra huvuden och kunde ses fint mot den ljusa sommarhimmelen även fast klockan nu började närma sig ett på natten.
Åter vid bilarna var vi trötta och kände oss nöjda med kvällens exkursion.
/Anders Westman
